Kärlek till Bruce

Nu har jag äntligen kommit tillbaka till Skåne, två timmar senare än beräknat. Typiskt SJ! Men det var otroligt skönt att springa upp till stallet och sitta hos Bruce i boxen ett tag. Gud vad jag har saknat honom. Nu kändes han lite annorlunda, lite mer "tystlåten" än vanligt. Det är ju förståeligt eftersom både jag och Franko försvann i samma veva. Nu är iaf jag tillbaka, och Franko kommer förhoppningsvis snart också. Jag älskar Bruce mer än livet, min prins <3 När jag satte mig i boxen såg han förvånad ut, sen nosade han igenom hela mig som för att kolla om det verkligen var jag som kommit tillbaka. Sedan stod han bara där, med mulen lutad mot mitt huvud. Älskar honom så mycket <3 Det är svårt att förstå hur mycket man kan älska sin häst om man aldrig gjort det. Men jag skulle inte kunna leva om Bruce inte fanns hos mig <3


Föralltid du. Föralltid jag. Föralltid vi <3