En ljummen sommarvind...

...kan man ju inte direkt kalla det. Stormen har slagit till för fullt, vinden viner och snön piskar i ansiktet. Tar det aldrig slut? Det skulle tydligen komma två decimeter snö ikväll. Men det finns ju fördelar och nackdelar med allt, engelskan blev inställd för vår lärare ville hem så fort som möjligt ;) Men en klar nackdel är att det var ett helt äventyr att ta sig ner till ridhuset. Väl inne var det inte så jätteskojj att rida, dörren smällde, det knakade i väggarna och det snöade in. Och hästen var lite spänd. Det gick iallafall bra, men jag red inte så jättelänge. En lustig grej tänkte jag på när jag red idag. Då och då, idag var en av de dagarna, "glömmer" jag att Bruce är en häst. Eller alltså, det är svårt att förklara. Jag menar, vad skulle han annars vara? Det var nog ett år sen sist, men helt plötsligt slår tanken mig. Jag rider på en häst. Ett djur. Han är så mycket mer personlig, mer som en vän, en människa. Vid dom tillfällena känns det som att jag vet vad han tänker, och vi är ett team. Det är inte en häst och en människa, utan det är liksom.... Vi. Jag och Bruce.