Sorg och saknad

Igår hände det som inte får hända. Det man aldrig någonsin skulle kunna tänka sig, inte ens i sin vildaste fantasi. Efter lunch började det regna lite och jag och Sara gick ut för att hämta Ellen och Tibbe i hagen eftersom han har bandage på sitt ben som inte får bli blött. Tibbe var lite ovillig att gå in, men efter en liten stund kom vi in i stallet, och sekunden efter jag kommit in i stallet kändes det som att blixten slog ner precis bakom mig. Regnet började vräka ner. Jag kikade ut och såg att alla ston i hagen levde och mådde bra. Hade blixten slagit ner i ridhuset? Det började hagla, med bara efter ett par minuter lugnade det sig och jag och Sara gick för att hämta hingstarna. Jag tog in Galope, hon tog Teddy. När vi skulle hämta in Trazzel och Leviton såg vi det. Trazzel låg i sin hage, död. Blixten som vi trodde hade slagit ner i närheten hade dödat den vackraste hästen av dem alla. Det hade bara gått fem minuter från det att ovädret började tills vi hittade honom. Det händer ju inte. Det är så osannolikt att blixten skulle slå just där. Varför honom? Så vacker, godhjärtad och älskad. Kommer aldrig glömma synen av honom liggandes i leran. Inte heller kommer jag glömma vilken fantastisk häst han var, och vilken tur jag har haft som har fått träffa och ta hand om en så underbar hingst. Det är en enorm förlust inte bara för de som kände honom, men för hela PRE-Sverige. Razonado MAC - älskad och saknad. Föralltid.